World Animal Protection Sverige
Inledningsvis vill jag klargöra att mitt yttrande utgår från de texter som vi i expertgruppen har fått se fram till den 12 juli.
Utredaren anser att beteskravet för kor som hålls i lösdrift ska slopas och att det kan ske med bibehållet djurskydd. Det är en slutsats som man enligt min mening endast kan komma fram till om man inte beaktar det rådande forskningsläget, vad EFSA slagit fast i sin rapport från 2023 och vad Jordbruksverket konstaterat.
Utredaren underbygger inte sitt förslag. De negativa saker som utredaren för fram om betet är inte generella utan gäller endast då betesdriften sköts bristfälligt. Jag vill bestämt hävda att det är klarlagt att bete är viktigt för kors välfärd, inte minst då det gäller naturligt beteende. Betets fördelar har också belagts i flera vetenskapliga artiklar som utredaren fått ta del av. Jag vill lika bestämt hävda att den flexibilitet som Jordbruksverket utvecklat kring betesreglerna innebär att kor inte behöver vara ute i olämpligt väder etc.
Utredaren har inte analyserat vad ett borttagande av beteskravet skulle få för konsekvenser på förtroendet för svensk djurhållning och i förlängningen för svensk livsmedelsproduktion. I debatten har ledande aktörer inom handeln, inom kött- och charkuteribranschen m fl, tagit ställning för betet och även pekat på att förtroendet för svensk djurhållning troligtvis kommer att påverkas mycket negativt om beteskravet tas bort.
Utredningen är även bristfällig då det gäller analysen av utvecklingen inom mejeriområdet. Då det gäller mejeriprodukter är det på ostmarknaden som den svenska marknadsandelen är väldigt låg. Det beror på val inom mejeribranschen och att varken näringen eller handeln gjort tillräckligt, vilket också är allvarligt ut beredskapsperspektiv. Här bör gemensamma krafttag tas, utöver lagstiftning och jordbruksstöd. Det är väsentligt för den svenska mjölkproduktionen.
I EU:s animaliedirektiv slås det fast att djur som hålls i fångenskap ska skyddas mot rovdjursangrepp. Det är något som Sverige inte har implementerat särskilt väl i sin nationella lagstiftning och endast ett litet antal djurägare har idag rovdjurssäkra staket. Detta, i kombination med att för lite görs för att hitta samförståndslösningar och för att informera djurägare, leder till en onödig konfliktsituation.
Utredarens förslag kommer uppskattningsvis i bästa fall att halvera antalet rovdjursangrepp på får och lamm, men det är inte tillräckligt för att vi ska leva upp till animaliedirektivet, för djurvälfärden eller för att jag kan tro att får- och lammproducenterna kommer att känna större framtidstro.
Utredarens förslag då det gäller vilda djur och livsmedelsproduktionen borde ha utgått från animaliedirektivet, uttalanden från Europaparlamentet om hur konflikten mellan vilda djur och livsmedelsproduktionen bör hanteras samt från expertuttalanden.
Utredaren borde ha föreslagit betydligt högre ersättningsnivåer för rovdjurssäkert stängsel (RAS) och andra åtgärder som kan skydda djur som hålls i fångenskap mot rovdjursangrepp. Utredaren borde även ha givit förslag på hur samexistens ska främjas och hur djurägare ska få bättre information. Detta tillsammans skulle stärka konkurrenskraften väsentligt.
Utredaren vill att antalet regler på djurskyddsområdet ska minska och att större tilltro ska ges till djurägarna, dvs de ska i större utsträckning kunna bestämma vilket skydd djuren ska ha.
Detaljeringsgraden i djurskyddsreglerna styrs i hög grad av EU-bestämmelser. Det visade redan den tidigare Djurskyddsmyndigheten. Det finns även behov av detaljregler, i många fall resurskrav, för att säkerställa att det som beslutats av riksdag och regering ska genomföras i praktiken samt för att allmänheten ska ha tilltro till processen och till det svenska djurskyddet. Det är också viktigt att man betänker att djurskyddslagen ska vara förebyggande och utgöra miniminivå för djurskyddet. Resurskrav är viktiga från det förebyggande perspektivet. I mina samtal med djurägare har även de uttalat farhågor om att det regelverk som utredaren vill se kan komma leda till osäkerhet och förlorad tydlighet då det gäller djurskyddskontrollerna.
Jag är inte emot minskad regelmassa, men det centrala är inte antalet regler utan att de regler som finns har en logisk bakgrund och är lätta att förstå. Jag upplever sällan heller att klagomål riktas från djurägare om att Jordbruksverket uppträder stelbent eller att det är djurskyddsreglerna som är besvärande.
Utredaren föreslår att Jordbruksverket ska ges möjlighet, via förordningsändring, att meddela föreskrifter kring virtuella stängsel. Detta bör ej genomföras, då forskning pågår och då det inte finns tillräckligt underlag. Faktum är att de studier som gjorts visat att djur på individnivå har svårt att lära sig/anpassa sig till elektriska stötar.
Endast virtuella stängsel ökar även risken för rovdjursangrepp och kan knappast vara förenligt med animaliedirektivet. Detta har inte utredaren analyserat.
Det finns en rad andra förslag från utredaren som jag skulle vilja kommentera, men då utrymmet för särskilt yttrande är begränsat så hänvisar jag till World Animal Protection Sveriges hemsida, där en längre text finns.
Bilderna är tagna av Tom Svensson och Roger Pettersson
Elisabeth Nilsson har på regeringens uppdrag analyserat hur konkurrenskraften kan stärkas för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda djurskyddskrav. Vår generalsekreterare Roger Pettersson har varit en av experterna i utredningen.
Jag har under årens lopp suttit i många statliga utredningar och organ. Som expert i en statlig utredning representerar man sig själv. Det är regeringen som fattar beslut om vilka experter som ska ingå i utredningen och oftast sker det efter att olika intressen har fått komma in med förslag på personer.