Att sitta med i en statlig utredning – vår generalsekreterare berättar

Jag har under årens lopp suttit i många statliga utredningar och organ. Som expert i en statlig utredning representerar man sig själv. Det är regeringen som fattar beslut om vilka experter som ska ingå i utredningen och oftast sker det efter att  olika intressen har fått komma in med förslag på personer.

Första mötet är alltid speciellt. Runt bordet samlas experter från olika håll, som ska arbeta tillsammans under en längre tid. Utredaren går igenom uppdraget från regeringen och hur hen avser att arbeta med det. Sekreterarna presenteras. Eftersom Sverige är ett litet land känner man ofta igen de flesta som sitter runt bordet.

Utredningen om ”djurskydd och konkurrenskraft” är inget undantag. Runt bordet sitter personer som jag känt under många år, personer som jag varit i häftiga diskussioner med och personer som jag även känner privat. Sedan kommer den inledande rundan, där man kan tala om vad man tycker är viktigt. Jag lyfter de globala och regionala perspektiven samt de mervärden som ett gott djurskydd innebär. Det var knappast någon överraskning för någon att jag skulle ta upp de sakerna.

Sedan följer en längre tid med inläsning av texter och regelbundna möten med möjlighet att kommentera texterna. Ibland uppstår diskussioner mellan experterna och utredaren. Stämningen är god även om vi experter ibland står långt ifrån varandra och representerar olika intressen. Vi skiljer på sak och person.  Vad som sägs i rummet stannar där.

Den här utredningen landar i flera förslag som jag ogillar och som jag tycker är fel. Därför skriver jag ett särskilt yttrande, som kommer att finnas med i utredningens förslag. Utrymmet för yttrande är starkt begränsat, så därför gör jag även andra saker för att få fram mina åsikter. Filmer på YouTube och texter på vår hemsida och poster i sociala medier, även flera debattartiklar.

Det jag ogillar mest i utredningen är förslaget om att kor som hålls i lösdrift ska undantas från beteskravet, det vill säga de ska kunna hållas inomhus året om. Utredaren anser att det är fördelaktigt för konkurrenskraften och att det kan ske med bibehållet djurskydd. Jag delar inte alls den uppfattningen. Forskningen visar tydligt att bete innebär klara och tydliga välfärdsfördelar för korna, fördelar som faktiskt även påverkar deras hälsa efter betesperiodens slut. Under utredningen besöker jag några mjölkbönder. Jag får gå in och titta på deras lösdrifter och är även med när korna släpps ut. Mjölkbönderna jag besöker kommer även fortsättningsvis att släppa ut sina kor sommartid, oavsett om kravet tas bort. Men de tycker också att det är fel att ta bort kravet på att alla kor ska gå ut på bete sommartid. Bete gynnar såväl kornas välfärd som deras hälsa samt skapar större möjlighet för korna att bete sig naturligt. Bönderna är oroliga för vad som ska hända om beteskravet tas bort för kor i lösdrift. Den strukturomvandling som pågår, där vi går från att ha mjölkgårdar till att ha mjölkfabriker med tusentals kor, kommer att ske snabbare takt och få negativa konsekvenser för dem.  En av bönderna säger att han är imponerad av mjölkfabrikernas affärskunnande men inte av deras arbete med djuren. Och vad kommer hända med bilden av svensk mjölkproduktion, varför ska konsumenterna i framtiden välja svenskt när mervärdet försvinner? Jag hör samma oro från köttproducenter jag träffar. Mycket av det svenska köttet kommer från mjölkkor och kalvar.

Under Almedalsveckan är jag med och arrangerar ett seminarium där COOP, Hemköp och Kött och charkuteribranschen stämmer in i oron och säger att beteskravet ska vara kvar. Samma oro för även mejerier fram i tidningsartiklar.

På båtresan hem från Almedalsveckan träffar jag på några politiker. Jag får många frågor. Lyfter också flera. En sak som jag tar upp är lönsamhetsaspekten. De bönder som jag träffar har ju lönsamhet i sina produktioner och lyfter ofta fram att en bidragande orsak är att deras kor har bättre välfärd än snittet i Sverige. Någon analys på gårdsnivå har mig veterligen inte tagits fram. En sådan skulle kunna visa på vilka faktorer som skiljer mellan gårdarna i Sverige och som också påverkar lönsamheten. För drygt tio år sedan lät vi en holländsk forskargrupp göra en sådan analys av mjölkgårdar i Nederländerna, Danmark och Sverige. Deras slutsats var att det går att ha bra lönsamhet med betesdrift, att det inte var någon avgörande faktor, men att många mjölkbönder tror att det är det.

Utredaren förslår även att Jordbruksverket ska få införa föreskrifter för virtuella stängsel. Dessa gör att de djur som hålls innanför styrs av GPS-halsband och elstötar. Forskningen kring detta är inte klar och det är för mig obegripligt att utredaren då lägger fram det här förslaget. Sedan har vi risken för tamdjur att bli angripna av rovdjur. Enligt ett EU-direktiv ska tamdjur skyddas mot rovdjursangrepp. Men med bara har ett virtuellt stängsel blir det fritt fram för rovdjur att ta sig in till tamdjuren. Det är inte förenligt med EU-direktivet.

Utredaren lägger också andra förslag om vilda djur. Jag motsätter mig de flesta och vet naturligtvis om att utredaren tidigare var ordförande i den viltskadekommission som LRF tillsammans med Sveriges Jordbruksarrendatorer och flera skogsbolag tillsatte för att belysa viltskadornas påverkan på samhället. Kommissionens förslag fick Jägareförbundet att fråga sig om det är motsatsen till sans och balans samt att det egentligen bara finns en sak som är bra med förslaget från kommissionen, nämligen att det är så extremt att troligen ingen politiker kommer att ställa sig bakom det.

Jag ställer mig samma fråga tyst för mig själv under utredningen när jag märker att det jag för fram på sin höjd hamnar som en bisats. Istället för att hitta samförståndslösningar och sikta in sig på att  hantera och lösa de konflikter som finns gör utredaren i allt väsentligt det motsatta. Jag hör även inom mig orden från Palle Borgström, ordförande i LRF, inom mig om att viltstammarna ska minska och den konflikt som han också ibland hamnar i mot Jägareförbundet.

Utredaren vill också minska regelmassan för Sveriges lantbrukare och att de i högre grad själva ska få bestämma hur deras djurhållning ska se ut. Ofta sägs att reglerna ska bli målstyrda. Men det är de redan idag. Färre regler i all ära, men det viktiga är att de regler som finns är tydliga, enkla och levererar mot den miniminivå som finns i djurskyddslagen. Ibland kan ju flera regler vara lättare att följa än endast en. Utredarens förslag känns tunna och jag blir riktigt irriterad när man inte ens bemödar sig av att göra en analys av den nuvarande regelmassan. Hur tusan kan man då veta att den bör minska?

Utredaren lägger några förslag om vad Sverige bör göra för att stärka djurskyddet på global och regional nivå. Jag för fram ytterligare förslag, som att Sverige ska arbeta för ändrade handelsregler så att det som importeras till EU-marknaden ska ha producerats under samma djurskyddsvillkor som gäller inom EU, att även handel av fläsk- och fågelkött som bidragit till avskogning ska förbjudas inom EU och så vidare. Jag för också fram att man bör titta mer på antibiotikaanvändning och reglera handeln utifrån den samt även föra in i handelsavtal om samarbete kring riskerna för zoonoser och pandemier. De kommer inte med, men jag tror att det finns stora möjligheter att få in dem senare under den politiska behandlingen.

Jag för även fram en rad saker som skulle stärka såväl konkurrenskraften som djurskyddet, t ex ombyggnationer av stallar, klimatanpassning, produktion av egen energi och foder, vallstöd och kraftigt höjt bidrag till alla de som har sina kor ute längre än kravet. Jag för även fram att djurvälfärdsersättning bör utgå till dem som på olika sätt vill göra mer än vad lagen kräver och som är viktigt för djuren. Jag pekar till exempel på en sammanhållning av ko och kalv samt åtgärder för att komma bort från den blodiga kastreringen av griskultingar och åtgärder som vi vet minskar spädgrisdödligheten och som inte finns med i lagstiftningen. De tas inte heller med.

Det som händer nu när utredaren har lagt fram sitt förslag är att det kommer att debatteras i media, det kommer säkert också att skickas ut på remiss till en rad remissinstanser och sedan är det upp till regeringen att bestämma. Liberalerna har slagit fast att de inte kommer att gå med på ett borttagande av beteskravet, övriga partier har varit mer tystlåtna av sig. Så vi får väl se vad som händer.

Du som läser detta kan ta vid och påverka genom att skriva under vår namninsamling om att alla kor ska få vara ute på bete. Du kan även skriva direkt till landsbygdsministern och göra din röst hörd.

 Bilderna är tagna av Tom Svensson och Roger Pettersson