Hönor i äggindustrin
Miljarder hönor föds upp i den globala äggindustrin. Många är begränsade till burar under större delen av sina liv. I ett globalt perspektiv är det vanligt att hönor hålls i små burar där de inte har mer plats än ytan på en iPad. De kan inte sträcka ut vingarna eller röra sig fritt och få utlopp för sina naturliga beteenden i djurfabrikernas ägganläggningar.
Burar innebär en enorm inskränkning av hönornas välfärd, även om burarna görs större och får strö och sittpinnar. Frågan om ett burförbud för hönor och andra djur i lantbruket är högaktuell i EU och ligger just nu på EU-kommissionens bord för beslut.
World Animal Protection har påverkat Nestlé, som är ett av världens största livsmedelsföretag, att öka djurvälfärden i sin produktion. Vi har särskilt informerat om hönornas lidande i äggindustrin och uppmanat Nestlé att agera. En stor framgång i det arbetet var att Nestlé 2017 beslutade att från 2025 inte längre använda några ägg från hönor i burar.
Även om de slipper burar, är hönorna i djurfabrikernas intensiva äggproduktion utsatta för stora påfrestningar och hälsorisker. Äggläggande hönor är exempelvis mycket sårbara för benfrakturer, eftersom de måste använda kalciumet i benen för att producera den enorma volymen ägg de lägger. De flesta tuppkycklingar som föds i äggindustrin slaktas direkt när de kläckts, eftersom de inte går att använda i produktionen.
Äggindustrin i Sverige
I den svenska äggindustrin finns i dag nästan nio miljoner hönor. I Sverige är andelen hönor i burar lågt, omkring 4 procent, vilket motsvarar en halv miljon hönor. Av dem som inte hålls i burar lever drygt tre fjärdedelar i inomhusanläggningar, utan möjlighet till utevistelse.
Hönorna är framavlade av särskilda raser som värper många ägg. De börjar användas i äggindustrin när de är runt fyra månader och tas ur produktionen och avlivas när de är runt två år.