I Irmas spår: Bara djuren kvar på ön Barbuda
Nyheter
Scott Cantin, som är en del av vårt katastrofhjälpsteam, berättar om den första dagen på ön Barbuda efter orkanen Irmas våldsamma framfart.
"Jag läste en gång en bok som beskrev hur världen kunde bli om det plötsligt inte fanns några människor kvar. I de första kapitlen stod att husdjuren som var instängda i hus snabbt skulle dö av svält och uttorkning."
De som hade turen att vara utomhus skulle hamna i en ny skrämmande värld, där bara de tuffaste hundarna och katterna skulle överleva. Boskap skulle bli ett lätt byte för rovdjur och om naturen skulle återbalansera sig själv, skulle de första dagarna, veckorna och månaderna bli ett helvete för de tama djuren.
Det är så här det ser ut på ön Barbuda – i alla fall snudd på.
Människor evakuerades efter att orkanen Irma hade skadat 95% av alla byggnader. De tilläts inte ta med sina djur eller hade inget hem på Antigua, dit de evakuerades, att ta med sina djur till.
Dessa djur har definitivt tillhört någon.
De strövar runt i det ödelagda landskapet; förvirrade, hungriga, rädda och skadade. Lukten av död ligger tungt i luften och borde vara lika påträngande för dem som det är för oss, troligen mer eftersom vi åtminstone vet vad som hände som fick deras värld att rämna på bara några få timmar.
Vi blir adopterade av ett gäng vänliga valpar så fort vi har klivit av båten. De följer med oss på vårt uppdrag och tar ivrigt emot all mat och allt vatten vi ger dem. De skäller på andra djur när vi går förbi, som för att säga ”Vi är en flock nu. Håll er borta”. Vi får höra att de strövar runt i hamnen varje dag.
Steven Clegg från vårt katastrofhjälpsteam ger vatten till två hundar som lämnats kvar efter evakueringen av Barbuda.
Hundar stannar vid sina förstörda hus och väntar på mat eller uppmärksamhet som inte kommer. Några är vänliga, andra skäller och hugger efter oss när vi går förbi. Får, getter, hästar och vildåsnor finns överallt. Tack och lov är gräs, som är det de behöver för att överleva, ungefär det enda som finns kvar på ön. Jag oroar mig för korna. Utan att någon mjölkar dem på några dagar kommer de att lida stort.
Vi får glimtar av katter som tittar ut från sina gömställen. De är stressade och rädda för de kringströvande hundarna. Allteftersom tiden går kommer hundarna att bilda flockar och börja jaga andra djur. Lammen och killingarna kommer att vara i verklig fara då.
Griskultingarna kommer att ha mer tur. Grisarna här är stora och inte ens den modigaste hund vågar ge sig på Mamma gris och hennes barn.
Vi hör ett svagt gnällande under en bit korrugerad plåt. Vi lyfter på den och hittar en liten orangevit honkatt som man ser är välskött. Vi vet att det bara är en fråga om tid innan hon skadas, eller något ännu värre, av hundarna. Vi bestämmer oss för att ta med henne tillbaka till Antigua, där hon kan bo hos vår samarbetsorganisation Antigua and Barbuda Humane Society tills vi hittar hennes ägare.
Karen Corbin, ordförande i Antigua and Barbuda Humane Society hälsar på en kringströvande hund.
Föreningens ordförande Karen Corbin har gett oss en lång lista på med namn på husdjur som oroliga ägare saknar. Vi stannar till vid deras hus och ropar på dem i hopp om att hitta överlevare. Mestadels hör vi bara tystnad. På ett av våra sista stopp ropar vi “Ivory! Ivory…”
Plötsligt kommer en förväntansfull energiboll fram till oss med en viftande bakdel och ett glatt ansikte som utstrålar att den här hunden har funnit vänner. Ivory är en 18 månader gammal krämfärgad Staffordshireterrier. Han är mycket vänlig men uppenbart uttorkad. Vi ger honom vatten och fäster ett koppel till hans halsband. Han kommer att återförenas med sin ägare i natt!
Människor kan bara ta sig till Barbuda om de får eskort av försvaret. Några har kommit tillbaka för att mata sina djur. Försvarsanställda har skurit loss fastkedjade djur för att ge dem åtminstone en liten chans att överleva.
Högsta prioritet är att ta hand om hundarna. De behöver hjälp, men utgör också en risk för boskapen.
Tillsammans med Antigua and Barbuda Humane Society ska vi först se till att hundarna kommer till sina ägare eller djurhem och sedan skydda alla andra djur som behöver vår hjälp. Vi berättar mer om det snart!
Vi arbetar oförtröttligt tillsammans med the Humane Society och regeringen på Antigua och Barbuda för att minska lidandet och hungern på denna bistra ö, där nu bara djuren finns kvar.
Vill du stödja vårt arbete för djur i katastrofer? Ge en gåva idag >>
Dessa djur har definitivt tillhört någon. De strövar runt i det ödelagda landskapet; förvirrade, hungriga, rädda och skadade.